superanonym

Idag har jag åkt buss genom halva Sverige. I åtta timmar har jag glott ut genom ett bussfönster och lyssnat på Simon & Garfunkel. Passerat halvt nerblåsta lador, igenbommade lanthandlar, små små byar och städer och massvis av skog och vatten. Om jag vore mer pretentiös än vad jag är så skulle jag ha lagt upp en bild på något ruckel jag passerat idag, men jag tycker att det är finare med en flaska av äkta Norrlands Guld, en prickig klänning och en MP3-spelare.

Nu: Försöka vänja sig vid tystnad och ensamhet, packa upp och krypa till sängs med Nietzsche. Seminarium imorgon, sen så slipper ni höra det namnet här igen på ett tag.

P.S: Mia Moore lever! Hon har bara problemet med elaka virus och grejer på sin dator, så att ni vet. D.S.

Som straff för att jag gör seriösa försök att ta tag i mig själv och sluta med en massa onyttigheter (eller som tecken på att det inte är någon jävla idé) så har Gud skickat mig två par finnar. De har självmant placerat sig på min haka och det gör ont. Både rent fysiskt och själsligt när jag ser mig själv i spegeln.

För att göra allt tio gånger värre så hade jag glömt mitt nyinköpta ansiktsvatten och rengöringskräm hemma i Uppis, så idag fick jag punga ut med 120 spänn på ännu mer jävla hudvårdsprodukter.

Tack för den, Gud. Verkligen.

(Jag har ögonbryn i verkligheten, jag lovar!)

Hittade ett nagellack i förrgår som var så mycket mellanstadiekänsla att jag helt enkelt inte kunde låta bli att köp. Det är glittrigt och silvrigt och jag skulle förmodligen ha varit ännu mer förtjust i det om jag hade varit 11 år.

Minns ni vilka skumma färger på nagellacket man hade? Jag minns att jag hade ett gult, ett snorgrönt och ett diarrébajsbrunt lack. Bland annat. Har kidsen det nuförtiden också eller är de för fashio för det? Jag och Mia noterade i alla fall ett antal mellanstadiebrudar med handväskor i värsta Paris Hilton-stil. Ah well.

Notera förresten mina snygga skrubbsår. Också jävligt mellanstadieretro! Dessa är från Slottsbacken. Ja, det gjorde ont,