superanonym

Idag har jag åkt buss genom halva Sverige. I åtta timmar har jag glott ut genom ett bussfönster och lyssnat på Simon & Garfunkel. Passerat halvt nerblåsta lador, igenbommade lanthandlar, små små byar och städer och massvis av skog och vatten. Om jag vore mer pretentiös än vad jag är så skulle jag ha lagt upp en bild på något ruckel jag passerat idag, men jag tycker att det är finare med en flaska av äkta Norrlands Guld, en prickig klänning och en MP3-spelare.

Nu: Försöka vänja sig vid tystnad och ensamhet, packa upp och krypa till sängs med Nietzsche. Seminarium imorgon, sen så slipper ni höra det namnet här igen på ett tag.

P.S: Mia Moore lever! Hon har bara problemet med elaka virus och grejer på sin dator, så att ni vet. D.S.