superanonym

Hej Gud.
Jag vet att jag är dålig på att höra av mig. Förlåt. Det är bara lite grann så jag är. Jag borde ha messat Cecilia, träffat Anna och Rebecca, kommenterat Andreas blogg och gud vet vilka fler. Ja, du vet ju faktiskt allt. Framförallt så borde jag ha spenderat mer kvalitetstid med dig. Det är bara lite svårt med det späckade schema jag har. Så nu skriver jag en liten rad här till dig och hoppas att du läser:

Du vet att jag i grunden är en bra människa. Jag har ätit min spenat var dag, jag ger min växel till välgörenhet ibland när jag får över, jag har aldrig idkat samlag i TV och jag är snäll mot både djur och barn. Jag är snäll, och jag ber sällan andra om något. Jag ber sällan ens dig om något.

Däremot så känner jag att du faktiskt står i skuld till mig. Du gjorde grundskolan till ett helvete för mig, du struntade i mig när jag satt och svettades över matematikdelen av högskoleprovet, du gav mig rött hår och ljus hud så att jag aldrig har kunnat se så där fräscht och somrigt brun ut ens under sommarhalvåret. Efter tjugo år och tre månader är jag fortfarande inte Hollywoodstjärna med miljoner på banken och bländande colgateleende.


Så min fråga till dig Gud: Är det så hemskt mycket begärt om jag ber dig betala frakten för den här klänningen från Forever21? Jag menar jag vet att det är fult att be om materiella saker, men eftersom det snarare rör sig om att få den luftburet färdat till mig så skulle man ju kunna kalla det andlig upplevelse?

Vi hörs och ses när saker har lugnat ner sig lite. Fika kanske?
Puss och Kram
din Lucy Skye